mina tankars blogg

direkt vid vårt första möte kände jag att det hände något speciellt mellan oss

utan att jag förstod det inledde du redan då ditt korståg i mitt inre

om jag bara hade vetat hade jag avstått från att träffa dig igen

förväntan, förtjusning, något som kan liknas vid en spirande förälskelse

en nyfikenhet på en annan människa, en ömsesidig attraktion

dessa känslor hade varit begravda i mig i tjugo år

jag hörde min egen röst

den hade en ny ton

gör vad du vill du får göra precis vad du vill med mig

och det gjorde du

jag har fått en annan blick sedan jag träffade dig

jag känner inte igen min blick

jag känner hur du rör dig i mig

jag älskar när du ligger ovanpå mig, ditt ansikte ovanför mitt

och jag ser in i dina ögon

kan du höra hur min kropp ropar efter dig

att älska med dig är komplett magi

som att komma till ett förtrollat land

du lämnar mig sömnlös

ser ditt ansikte framför mig

jag känner din andedräkt mot min kind

hör dina andetag

du har byggt bo i mig

min kropp är invaderad, och du är ockupationsmakten

hur kan man inta en person på detta vis

det borde inte vara tillåtet

vad är det för krafter du frigör i mig

jag blir rädd

en isande känsla av undergång

jag är fast som i en boja, en kätting som hänger om halsen

en tyngd som drar mig neråt

jag blir inte av med den

var finns trösten

du ska inte tro att du kan komma undan så lättvindigt

det är långtifrån över

jag kan inte låta dig vara

du måste komma tillbaka till mig

du måste inse att jag är din

det finns inget alternativ

jag vill stanna tiden när jag är hos dig, frysa stunden

inte låta livet gå vare sig framåt eller tillbaka

ibland ångrar jag att vi träffades

att du stökade till det så i mitt huvud

till den milda grad

jag vill sjunka ner i den svarta gyttjan, låta mig omslutas och försvinna

vad är det för krafter du frigör i mig

jag blir rädd

en isande känsla av undergång

det blödande hjärtat

det är mitt

jag blöder

hela jag blöder

”ångesten vred sig som en elak orm i hennes magra kropp när det är dags för nästa måltid

en röst skriker inom henne att hon inte vill

men ingen hör

ingen lyssnar

ingen bryr sig

hennes känslor och vilja är det ingen som tar hänsyn till längre

hon har blivit avhumaniserad

degraderad till någon sorts levande docka som till varje pris ska bli tjockare

bara för att personalen på avdelningen ska förbättra statistiken

stoltsera med resultaten

hon själv som människa är inte värd någonting

allt de vill här inne är att förminska patienterna

göra oss till icke-människor

hon känner sig verklien som en icke-människa

hon har tappat hela greppet om det riktiga livet

minns knappt hur det ser ut längre

ibland försöker hon tänka på hr hon levde förut

för att påminna sig själv om att hon faktiskt haft ett vanligt liv

som vilken annan människa som helst

hon hatar hur de förminskar henne

hatar vad de tvingar henne att göra

mjölk är svårt

liksom alla mejeriprodukter

det känns så fett

så kompakt

som om mjölken lägger sig som en hinna i hennes innanmäte och stannar där

gör henne tung

som alltid förfasas hon över den enorma mängd mat hon har framför sig

den tornar upp sig som ett oöverstigligt berg

obekymrat börjar vårdaren ta för sig medan det i hennes inre rasar ett krig där tvångstankarna tumlar om varandra

kampen ligger framför henne

nu gäller det att få i sig så lite som möjligt utan att vårdaren märker något

hon har blivit skicklig på att hitta diskussionsämnen och kollra bort vårdaren genom att starta en konversation som blir så livlig att hen glömmer bort att ha ögonen med sig varenda sekund

och enstaka ögonblick räcker för att hon ska hinna göra sig av med åtminstone delar av portionen

om hon finfördelar maten så mycket det bara går så känns det som om den inte stannar kvar i kroppen lika länge

då förbränner hon den snabbare

allt handlar om att få ut eländet ur kroppen fortast möjligt

hennes liv går på tomgång

hon är fängslad i sitt tvång och ser ingen väg ut

ångesten håller stundtals på att kväva henne

ibland får hon ingen luft

och det finns stunder då hon på allvar är övertygad om att hjärtat kommer att sluta slå

hon är fast i tvångsmässigheten och kan inte ta sig ur den

även om det hon längtar allra mest efter är att bara få slappna av

för henne är själv är tillvaron en kamp på liv och död

varje dag är ett krig och hon utkämpar ständigt nya bataljer

just nu går allt ut på att behålla sjukdomen inom sig

att inte gå upp i vikt”

Källa: Den farliga leken av Mari Jungstedt