mina tankars blogg

Read this:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article16225113.ab

and this:

http://www.bistandsdebatten.se/

och kursares debattartikel i frågan:

"Sverige finansierar korruption!

Internationella bistånd är en viktig del i bekämpningen av fattigdomen i utvecklingsländerna. Dock är en del av bistånden, enligt FN´s utvecklingsprogram (UNDP), riktade åt fel håll och underutnyttjade. Deacon, professor i internationell socialpolitik, menar att bistånden inte räcker till, det som tillhandahålls är inte tillräckligt kopplat till mänsklig utveckling. Hur används biståndet om inte till mänsklig utveckling och bekämpning av fattigdom? Faktum är att biståndet inte når fram till de fattigaste människorna. År 2011 gav Sverige, enligt Sida, 1 % av vår bruttonationalprodukt (BNP), det vill säga 36,4 miljarder kronor, i bistånd. Målet för biståndet är att “bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”.

Sverige med flera länder är av den uppfattningen att de biståndstagande ländernas regeringar är ytterst ansvariga för sina länders utveckling. Flertalet av dem har också eget utarbetade strategier för att utveckla landet ekonomiskt och socialt samt bekämpa fattigdomen. Dessa strategier ligger till grund för hur svenskt bistånd ska gestalta sig. Sveriges bistånd kan med andra ord ges rakt i händerna på ledarna i de olika länderna. Detta menar vi blir aningen motsägelsefullt då flertalet av de fattigaste ländernas regeringar är djupt korrupta. Deacon menar att de som ger pengar direkt i händerna på en korrupt regering bör kritiseras. Inte heller Sverige bör gå fri från den kritiken. Givetvis bör ett aktivt arbete för förbättringar från biståndstagande land uppmuntras, men då man lägger det ansvaret i en korrumperad regerings händer är det nära till hands att tänka sig att biståndet styrs mer mot egenintressen än det faktiska behoven. Fattigdom och korruption går ofta hand i hand. De fattiga drabbas hårdast då fattigdomen förvärras, dessutom förhindras utvecklingen av landet på grund av korruptionen.

År 2011 gav Sverige 419.4 miljoner kronor i bistånd till Sudan. Den svenska regeringen står fast vid att pengarna inte kanaliseras genom Sudans regering, som våra biståndspengar så ofta gör, då de anser att situationen är ohållbar. Trots detta så försvinner pengar på vägen, vapen köps upp av landets regering och Sverige ser på och tycker ändå att det lilla som når fram är värt donationen. Enligt NewsMill försvinner miljontals kronor ut ur Afghanistan via flygplatsen eller på andra sätt över gränserna , framförallt till Dubai. Bl.a. har norska biståndspengar blivit stulna och utförda ur landet för att användas i slutna banksystem eller för penningtvätt. Risken är stor att även svenska pengar förskingras. Afghanska presidenten skyller korruptionen på andra länder samtidigt som hans bröder köper upp mark och bygger hus för miljonbelopp. Trots detta skickade Sverige 642.1 miljoner kronor till Afghanistan år 2011. I Somalia har det länge varit krig, människor svälter ihjäl, mördas och lever i ovisshet om morgondagen. FN rapporterade år 2011 att under åren 2009-2010 försvann så mycket som 70 % av det bistånd som ges. Trots detta skickade Sverige 235 miljoner kronor till Somalia i form av humanitärt bistånd.

Sedan propositionen 1962:100, som lade grunden för svensk biståndspolitik, antogs av Sveriges riksdag, har vi gett bistånd till u-länder för att de ska kunna bygga upp sin ekonomi, d.v.s. hjälp till självhjälp. Många av dessa länder är, efter alla år, fortfarande u-länder med mycket dålig ekonomi. Sverige borde ställa sig mer kritisk till vad i så fall alla dessa pengar används till? Är bistånd till hjälp för dessa länder? Det finns kritiska röster mot bistånd även från inhemskt håll, så debatten kring bistånd bör fortsätta.

Sverige har ett stort ansvar då det skickas mångmiljonbelopp i form av bistånd till u-länder där pengarna är avsedda till att hjälpa de fattigaste och för att skapa demokrati. I själva verket försvinner stor del av biståndet till korruption. Rika får det bättre ställt och därmed får de fattiga det sämre. Pengarna vi skickar för att skapa demokrati hjälper istället ländernas ledare att ha fortsatt ekonomiskt järngrepp om sitt folk. Vi måste ta ett större ansvar för vår biståndspolitik! Kanske är det dags att börja avveckla bidrag till länder där vi inte har tillräcklig kontroll på var biståndet i slutändan hamnar alternativt ställa ordentliga motkrav på mottagarländerna. Regeringarna i de länder som får bistånd har ett stort ansvar för sitt folk. Ett ansvar som kan missbrukas då biståndet inte går till det biståndsgivarna tänkt, utan bokstavligt talat hamnar i regeringsmedlemmars egna fickor. Bistånd kan inte bygga upp ett land på detta sätt. Det behövs alternativ till bistånd för att stödja regeringar i u-länder till att bli självständiga och börja sörja för sitt eget folk, kanske genom landets egna resurser och tillgångar. Beslutet om fortsatt bistånd är vårt, länder med korrupta ledare kommer att fortsätta ta emot bistånd så länge vi betalar ut det. Det är upp till oss om vi tänker fortsätta finansiera korruption!"

(skriven som skolarbete i kursen social politik)

 

eller som en klasskamrat uttryckte det:

 

”Vi kanske snarare stjälper än hjälper när vi proppar in pengar i fattiga u-länder”

 

inte kanske helt och fullt sant i alla lägen men iaf en intressant aspekt att diskutera!