mina tankars blogg

morgon

när morgonens sol genom rutan smyger

glad och försiktig

lik ett barn, som vill överraska

tidigt, tidigt en festlig dag

då sträcker jag full av växande jubel

öppna famnen mot stundande dag

ty dagen är du

och ljuset är du

solen är du

och våren är du

och hela det vackra vackra

väntande livet är du

det namnlösa
mycket gör ont, som inte har namn

bäst är att tiga och ta det i famn

mycket är hemligt och dunkelt och farligt

bäst är att bära det vördsamt och varligt

bäst är att tryggt på det hemliga tro

utan att peta på frön som gro

här gick aldrig tanken på spaning

allmoder led mig med säker maning!

gott är att lyss till sin Moders röst

ordlöst bekymmer får ordlös tröst

hur kan jag säga...

hur kan jag säga om din röst är vacker

jag vet ju bara att den genomtränger mig

och kommer mig att darra som ett löv

och trasar sönder mig och spränger mig

vad vet jag om din hud och dina lemmar

det bara skakar mig att de är dina

så att för mig finns ingen sömn och vila

tills de är mina

stjärnorna

nu är det slut

nu vaknar jag

och det är lugnt och lätt att gå

när inget finns att vänta mer

och inget finns att bära på

rött guld i går torrt löv i dag

i morgon finns där ingenting

men stjärnor brinner tyst som förr

i natt i rymden runtomkring

nu vill jag skänka bort mig själv

så har jag ingen smula kvar

säg stjärnor vill ni ta emot

en själ som inga skatter har?

hos er är frihet utan vank

i fjärran evigheters frid

den såg väl aldrig himlen tom

som gav åt er sin dröm och strid