förundran

varje dag i typ flera veckor har jag gått över en grankvist
som blåst och ligger i trappan ner till bakingången på huset...
varje gång tänker jag på den
var och varannan gång tänker jag att jag skulle ju kunna flytta på den
men än ligger den kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0