närmre

och ändå är jag inte förberedd
inte redo?
eller iallafall högst osäker inför
tar mig inte an det med hull och hår
än
kanske för alla törnar motgångar nederlag
förhoppningar som bytts i förtvivlan
jag vågar inte helt lita på det
inte förrns vi är där
jag vågar inte tro på att det kommer bli bra
vill uppleva känslan av att vara där först
på plats
mitt
utan att det fortfarande är hennes
så mycket är fortfarande oklart
vi har ett datum
men ingen tid
och plats
vilket vi kanske får idag
hoppas jag
tror jag
borde vi
nervositeten som varit min ständige följeslagare så länge... hänger med ett tag till
när bli jag fri?
någonsin?
aldrig?
så nära
men ändå så långt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0