mina tankars blogg

menade jag det självklart inte

men samtidigt finns det en uns av sanning i det

för även om jag har många många vänner

är det få som jag känner på riktigt finns där för mig och bryr sig

får mig att känna mig sedd och efterlängtad

behövd och viktig

jag är ganska duktig på att höra av mig

och hålla kontakten

men känner inte att mina vänner - de flesta av dem - gör det samma

och det är väl okej

man är olika

men samtidigt är det lite tråkigt

och jag kan ledsna ur

har särskilt tänkt på det nu under graviditeten och när jag haft så ont

de som varit närmast under den tiden och brytt sig mest

är min kollegor

som jag egentligen inte skulle räkna som mina vänner

men det är de som varit närmast mig och bebis

de som sett magen växa dag för dag

pratat om det

uppmärksammat det

frågat om det

och de som sett min smärta förvärras för varje dag

och frågat hur jag mått eller beklagat sig inkännande för min värk

om jag fick önska

skulle jag ju hellre få lite mer

ha det lite annorlunda

men samtidigt är jag nöjd med mig själv

och tycker att dosen av socialt umgänge är lite lagom

men lite mer omtanke och uppmärksamhet

det vill man väl alltid ha...