tacksamhet! och en ständig oro...

det är helt otroligt egentligen
att jag nu sitter här
i fåtöljen
på gården
i salen - som agerar som vårt sovrum...
med bebis i famnen
och ammar...
fostret överlevde
och blev ett barn
och ett till synes friskt barn
med tio fingrar och tio tår
vad vi vet fungerande syn och hörsel och inga ännu upptäckta funktionshinder eller sjukdomar
det är ju faktiskt helt fantastiskt
att det gick vägen

nu är det bara plötslig spädbarnsdöd olycksfall och andra åkommor att oroa sig över...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0