smärta
nu har jag ont
fruktansvärt ont
men det var ändå värt det
vi gick inte så snabbt
och inte så långt
men solen sken och himlen var blå
så härligt
nu vet jag dock inte vart jag ska ta vägen
skulle vilja lägga mig ner
men vi har inget vilrum på jobbet (fast det typ är lagstadgat eller...?) och obligatoriska telefontiden börjar snart
sitta lite i chefens fåtölj då kanske iallafall...
(passa på nu när hon ändå inte är här)
ja-a du... och det lär väl bara fortsätta det här...
Kommentarer
Trackback
