framåt först nu

idag sov han för första gången med andra barn... och inte själv i ett eget rum...
jag vet inte om jag ska skratta eller gråta
personalen ser det som en vinst - jag ser det som katastrof!
18 januari började han... och nu är det tjugofemte mars!?
tio veckor senare... och först nu är han tillräckligt trygg för att anpassa sig till systemet
det känns hemskt
otäckt
absolut bra att han gör det nu
jippi(?)
men så lång tid...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0