fantastiskt mirakel - här och nu
När Thérèse och Daniel Elfving skulle få sitt fjärde barn märkte de tidigt att något var fel. Undersökningar visade att barnets ena lunga var förtätad och dubbelt för stor och tryckte undan hjärtat. Läkarna var pessimistiska och föreslog abort. Men istället blev det intensiv förbön för barnet, och när Gustav kom till världen hade undret skett.
Läkarna rådde till abort
För tre år sedan föddes parets tredje barn, Felicia, och 2011 blev Thérèse gravid igen. De tidigare graviditeterna hade varit utan komplikationer, men nu var det annorlunda.
– I tionde veckan fick jag en blödning och läkarna trodde att jag skulle få missfall. Barnet överlevde, men småblödningarna fortsatte. Det var tufft, för vi var ständigt oroliga.
På ultraljudet i vecka 18 reagerade sköterskan direkt.
– Hon sa: ”Åh, vad är det här. Det här är bland det värsta jag sett”, och så sprang hon iväg för att hämta en läkare. Vi blev givetvis jätteoroliga, det var som en kalldusch. Specialistläkaren konstaterade att hjärtat satt alldeles för långt åt höger, och sa att det kunde handla om Downs syndrom eller ett allvarligt hjärtfel.
Läkarna frågade direkt om de ville behålla barnet.
– Vi svarade att vi absolut vill behålla vårt barn. Abort finns inte på kartan. Men läkarna frågade gång på gång.
Thérèse fick samtal via telefon från sjukhusets kurator, som frågade om paret ville behålla barnet. När Thérèse ännu en gång insisterade på att behålla barnet kunde hon inte hjälpa dem, då fick de själva ta kontakt med en annan kurator.
Smörjde magen med olja
Fostervattensprovet visade att det inte var Downs syndrom, specialister i Uppsala konstaterade istället att problemet var vänster lunga.
– Den var mer än dubbelt så stor som den skulle vara och tryckte hjärtat åt fel håll. Lungan såg vit och förtätad ut på ultraljudsbilden.
En läkare sa att fem av tio barn med det här problemet överlever inte. En annan läkare sa att åtta av tio klarar sig, men att man kanske måste ta bort lungan och att ingen kan veta hur livskvaliteten blir.
– Vi hade bara berättat för de närmaste, men nu kände vi att vi skulle berätta och be om förbön. Vi gick på bibelordet i Jakob 5 där det står att om någon är sjuk ska han kalla till sig de äldste i församlingen som ska be för honom och smörja honom med olja. Så vi åkte till en äldstesamling där de bad för barnet och smörjde magen med olja, berättar Thérèse.
Paret bad, vännerna bad och församlingen bad. Men oron fanns kvar. Var tredje vecka var det kontroll, men varje gång såg det lika illa ut.
Läkarna förundrade
Så var det dags för sista besöket innan förlossningen.
– Varje gång hade jag tänkt att nu har det nog skett ett under, men det hade det inte. Men den här gången, när jag sökte Gud, så visste jag att det var klart. Och det var det! Tidigare hade lungan varit mer än dubbelt så stor, nu var det bara lite förtätning kvar i ena hörnet. Och hjärtat hade hamnat på rätt ställe. Det var en sådan tacksamhet, så det var obeskrivligt, berättar Daniel.
– Även läkarna var förundrade. För även om de sagt att det kunde gå tillbaka, så hade allt skett så snabbt. Det var ingen process, allt var bara på rätt plats.
Förlossningen sattes igång, men när Gustav föddes var han helt blålila och livlös.
– Läkarna sprang iväg med honom, och jag tänkte att han kanske dog i alla fall. Men när de kom tillbaka skrek Gustav. Han var så fin – och helt frisk, berättar Thérèse.
Med undantag av några förkylningar har Gustav hållit sig helt frisk. Lungan är frisk, han har inte haft några problem med luftvägarna och hjärtat sitter på rätt plats.
– Det är ett fantastiskt mirakel! För mig har det inneburit en vila i tron på att Gud kan göra det omöjliga möjligt. För det såg helt omöjligt ut. Jag har fått se att om vi förlitar oss på Gud och lägger allt i hans händer, så kommer han med miraklet, säger Thérèse."
Eva Ruderstam
Publicerad: 23 januari 2013
