mina tankars blogg

att föräldra är en aktiv handling – det är något man gör

föräldra (ett verb) = allt det vi gör i föräldrarelationen till barn

barn har rätt att få ha relation till båda sina föräldrar

det viktigaste är att föräldrarna pratar med varandra – som med vem som helst

om föräldrarna vill – så kan de

ställ er frågorna: kan föräldrarna? vill föräldrarna?

barn ska få hata och älska båda sina föräldrar utan att föräldrarna lägger till sina känslor

föräldrarna ska inte hålla med barns ilska emot den andre föräldern – eller lägga till

föräldrars negativa kommentarer och handlingar emot varandra – drabbar barnet

föräldrars positiva kommentarer och handlingar om varandra – suddar ut det jobbiga för barnet

det är viktigt att föräldrarna signalerar till barnet att vi pratar med varandra

det är inte frivilligt att informera och kommunicera med varandra om barnet

hitta sätt att kommunicera kring det som den andre kan irritera sig på! – allt det som den andre föräldern kan irritera sig på – det ska informeras om!

en lösning på information mellan föräldrar – t.ex. veckomail (informativt – utan bedömning, konkret – utan ”bra”/”dåligt”)

om förälderns säger ”barnet pratar aldrig om den andre föräldern” – ställ frågan: ”okej, hur lyssnar du?” – barnet kanske inte pratar om den andre föräldern, eftersom barnet vet att föräldern inte vill höra/prata om den andre föräldern

föräldrarna får en närmare kontakt med sina barn – när de kommunicerar med varandra

det ska vara bekvämt när föräldrarna möts – det kan skapa panik hos barnet när ”världarna” möts

ge föräldrarna stöd i att göra överenskommelser som de faktiskt kan hålla

gör en planering så som när föräldrarelationen är som sämst

diskutera på detaljnivå (sök fel som kan uppstå) – hur blir det då?

ge föräldrarna stöd i att vara så tydliga med vad de menar

barnet kan få skriva regler till föräldrarna – ”om du fick bestämma…”

att vara icke-partisk – betyder inte att man inte kan ta ställning – tyck till som stödjare!

föräldrarnas släkt och vänner behöver även uppdateras när det sker positiva förändringari föräldrarelationen (t.ex. när det gått bra att komma överens)

föräldrarna behöver inte vara överens – men de behöver vara överens om att det är olika

”Barn har rätt att få veta vilka deras biologiska föräldrar är”

Att berätta för barn som kommit till via insemination

Berätta! – var ärlig, öppen och avdramatisera

Berätta så tidigt som möjligt, redan innan barnet förstår eller kommer ihåg

Berätta ofta, så att det blir vardagligt, som någonting som barnet alltid vetat

Lägg tonvikten på föräldrarnas ledsnad över att inte kunna få biologiska barn och glädje över att kunna få barn genom hjälp via sjukhuset så att barnet kunde få komma till föräldrarna

Ta hänsyn till barnets ålder och mognad – passa på när barnet frågar och funderar på t.ex. hur barn blir till (en fyraåring kan förstå biologi – som att det behövs ägg och spermie för att det ska bli barn och att barn växer i mammas mage, en sjuåring kan förstå genetik och donator)

Källa: Socialstyrelsens podd På djupet – 37. Om att berätta för barn om deras genetiska ursprung

Att berätta för barn som är adopterade

”Man måste inte alltid berätta sanningen i detalj men man får inte säga osanning. Om man börjat berätta och sedan avbryter så är det värre än att man talar om hela sanningen. Då känner barnet att det är något mer och undrar vad det är. Det är bättre att tala om en svår verklighet än att barnet själv skapar sig en fantasibild av en bakgrund som det inte vågar förmedla till föräldrarna”

”Ett adopterat barn kan aldrig vara säkert på att föräldraskapet inte går att förändra. För de har varit med om att ha haft föräldrar som inte är deras föräldrar längre. Även om barnet litar på att föräldrarna ska finnas där till 99, 999 procent så finns alltid ett men…”

”Man behöver kunskap om var man kommer ifrån. Vad är mitt ursprung? De flesta vill och behöver veta sin rot. Man behöver inte söka upp de biologiska föräldrarna men man behöver acceptera sitt ursprung. Det tror jag är ett grundläggande genetiskt behov som handlar om att man har fått någonting och är del av någonting. Man är delaktig i en kedja.”

”Att se barnet som en egen person, det barn man fått, inte det önskebarn man föreställt sig.”

Källa: Ingegerd Brofalk, leg. psykolog och leg. psykoterapeut