ångest II

jag tror att det kommer bli jobbigt för henne
jag vet att det kommer bli fruktansvärt jobbigt för mig
oroar mig för vad det kommer betyda för vår relation
för hennes känsla inför mig
jag vet vad som har hänt andra
och jag vill inte att det ska hända mig
jag kan knappt fatta att det är sant
att från att ha varit med henne nästan uteslutande hela tiden
kommer jag vara ifrån henne femtio timmar i veckan
minst
pga jobb
förvärvsarbete
inkomstbringande sysselsättning
istället för att leva på samhället
staten
men ändå
så oerhört bra det är
vi har det
möjligheten att få vara hemma med sitt barn
och så länge
det är det jag försöker tänka
att vara tacksam för de ett år och tre månader jag fått


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0