gråt och förtvivlan

jag gråter

det är sällan
ytterst sällan
men nu gråter jag
pga jobbet
pga av vad vuxna gör emot mina placerade barn
och jag känner mig så förtvivlad
och ledsen
och förstörd
för jag vet inte hur jag ska göra
hur vi ska göra
hur vi ska lösa det här
för att det skulle bli bra för de här barnen
och det tär mitt hjärta sönder och samman


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0