skrämsel

ibland när jag är ensam

kan jag drabbas av katastroftankar
som... vad skulle hända om...
jag ramlar ner för berget
dör eller skadar mig allvarligt
och ingen vet vart jag är
och jag är ute i skogen vid havet vid en plats i ett naturreservat det ser ut som inte alltför många besöker
iallafall inte här
idag
hur länge skulle mitt barn klara sig?
fastsatt i vagnen
dubbla selar
skulle det klara av att ta sig ur vagnen?
ta sig till lite blåbär att äta?
eller troligen fastna i selen på vägen
slå sig på väg ner från vagnen
hur långt tid skulle ta innan apatin slår in
flera timmar tills någon skulle sakna mig
usch
såna här tankar skrämmer mig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0