underliggande stress
klockan tio i ett
och jag får äntligen min efterlängtade egentid...
helt galet hur det är
allt som kunde skita sig sket sig
eller inte egentligen... men det kändes så!
livet borde vara på topp
och är det
men samtidigt inte...
förväntningarna för höga?
en ny dag imorgon...
eller den är ju egentligen redan här
över ett år senare
och jag har fortfarande inte lärt mig
det blir aldrig som man tänkt sig
Kommentarer
Trackback
