slitningar
jag försöker påminna mig själv
att varje dag få henne att le
att skratta
att få ett "to remember moment"
för att det är så lätt
att vardagen bara rullar på
att den ena dagen läggs efter den andra
och att jag missar nuet
samtidigt kan jag känna mig så frustrerad
på att jag inte hinner någonting annat
än jobb och barntid
vart är mintid
där jag får göra saker för mig själv
mina projekt
det jag vill (och behöver! göra)
min långa att göra lista
men känner mig splittrad
mellan längtan efter att vara med henne all min vakentid förutom jobb
och längtan efter mig själv
Kommentarer
Trackback
