"Sanningar" med Fredrik Lindström m.fl.
- ”Vart känner du dig som allra tryggast?”
- ”Man känner sig trygg när man fattar sina egna… man förstår hur man själv fungerar. Man förstår varför jag känner så här eller varför gör jag på det här sättet. Jag kan tänka saker och känna saker som jag skäms över. … Man är inte ansvarig för hur man tänker och känner. Det är ingenting som vi kan bestämma över. Det är ingenting som vi kan påverka. Där är vi en del i ett stort evolutionärt livsprojekt. Vi styrs av gener och centrala nervsystem och såna här saker. Och det här är inte viljestyrt. Men däremot våra handlingar, är vi ansvarig för. Och de är vi till hundra procent ansvariga för istället. För att där är det så att vi som människor funkar på det viset att allt som vi gör, som andra människor tar del av, det ser de som ett tips. Man uppfattar allting som tips ifrån andra människor, så att där formar vi andra människor. Går jag emot rött, så kommer andra att göra det.”
- ”Tampas du fortfarande med oro och rädsla för att någon ska avslöja dig?”
- ”Ja, ja, den är universell liksom. … Jag är inte den enda som känner mig som en bluff och är rädd för att bli avslöjad. Det är kanske så att det är väldigt ovanligt att människor inte känner sig som en bluff. … Vi lever i en kultur, där nästan alla känner sig som en bluff och nästan alla försöker lägga upp ribban långt ovanför sin inre person. Och spelar en mycket mycket mer vuxen och kompetent och mycket mer förnuftig och välorganiserad person utåt, så höjer vi hela tiden… Det är som en enorm inflation, om vi kunde devalvera istället … Om alla gör det samtidigt så skulle vi kunna sänka den här nivån, mellan det vi är, på inseende, det vi känner och tänker, och det vi gör utåt. Och ha en mycket bättre debet och kredit balans. Vi 'wastar' så mycket grejer i att försöka hemlighålla saker i vårt inre som egentligen är väldigt djupt mänskligt och ofta delar av vår känslomässiga intelligent. Att vara känslomässig är inte att vara dum, det är ofta att vara väldigt smart.”
- ”Det där, om man har gått i terapi, eller jag har fått höra i alla fall gång på gång att: Var inte rädd för känslorna. Känslorna kommer. Uppmärksamma de. Sätt gärna ord på dem. Men du måste inte handla på allting. … Känslorna kan vara där utan att du behöver agera på dem.”
- ”Nästan all form av terapi går ut på att du ska bli vän med dina egna känslor. Om vi tänker oss att… Det är ganska tragiskt att vi ska försöka, att vi lever i en kultur där vi blir ovänner med ett valutasystem som naturen har hållit på att jobba med i över en halv miljard år. Att vi ska styras av känslor, att de ska hjälpa oss fatta rätt beslut för vår överlevnad, för vår samvaro i gruppen … och så jobbar vi emot det och så får vi äta massa antidepressiva och magmediciner och…”
- ”Det känns som om man skulle må bättre av att kunna vara ganska brutalt ärlig emot sig själv. … Om jag ska ljuga för alla andra, så ska jag i alla fall vara ärlig emot mig själv, i min osäkerhet, otrygghet”
- ”Ja, börja att vara ärlig och sen börja vara ärlig i relationer … ska vi pröva det här och ha en verklig relation som bygger på ärlighet … jag tror inte artighet är den bästa vägen att komma fram till en bra fungerande kärleksrelation.”
Från Morgonpasset i P3 intervju
