en rättighet

”Barn har rätt att få veta vilka deras biologiska föräldrar är”

 

Att berätta för barn som kommit till via insemination

Berätta! – var ärlig, öppen och avdramatisera

 

Berätta så tidigt som möjligt, redan innan barnet förstår eller kommer ihåg

 

Berätta ofta, så att det blir vardagligt, som någonting som barnet alltid vetat

 

Lägg tonvikten på föräldrarnas ledsnad över att inte kunna få biologiska barn och glädje över att kunna få barn genom hjälp via sjukhuset så att barnet kunde få komma till föräldrarna

 

Ta hänsyn till barnets ålder och mognad – passa på när barnet frågar och funderar på t.ex. hur barn blir till (en fyraåring kan förstå biologi – som att det behövs ägg och spermie för att det ska bli barn och att barn växer i mammas mage, en sjuåring kan förstå genetik och donator)

 

Källa: Socialstyrelsens podd På djupet – 37. Om att berätta för barn om deras genetiska ursprung

 

Att berätta för barn som är adopterade

 

”Man måste inte alltid berätta sanningen i detalj men man får inte säga osanning. Om man börjat berätta och sedan avbryter så är det värre än att man talar om hela sanningen. Då känner barnet att det är något mer och undrar vad det är. Det är bättre att tala om en svår verklighet än att barnet själv skapar sig en fantasibild av en bakgrund som det inte vågar förmedla till föräldrarna”

 

”Ett adopterat barn kan aldrig vara säkert på att föräldraskapet inte går att förändra. För de har varit med om att ha haft föräldrar som inte är deras föräldrar längre. Även om barnet litar på att föräldrarna ska finnas där till 99, 999 procent så finns alltid ett men…”

 

”Man behöver kunskap om var man kommer ifrån. Vad är mitt ursprung? De flesta vill och behöver veta sin rot. Man behöver inte söka upp de biologiska föräldrarna men man behöver acceptera sitt ursprung. Det tror jag är ett grundläggande genetiskt behov som handlar om att man har fått någonting och är del av någonting. Man är delaktig i en kedja.”

 

”Att se barnet som en egen person, det barn man fått, inte det önskebarn man föreställt sig.”

 

Källa: Ingegerd Brofalk, leg. psykolog och leg. psykoterapeut


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0