diskriminering på lunchpromenaden

jag diskriminerar
om han varit ursprungligen svensk skulle jag inte hejat på honom
men när han hade utländskt utseende mötte jag hans blick och sa hej
varför då?
det kändes bara rätt att göra det
gjorde jag det för att representera och visa på en god sida av "svenskhet"...?
eller vad?

han mötte i alla fall min blick... och sa hej tillbaks (inga leenden utbyttes)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0