livet är inte oändligt

vi lever som om livet skulle va oändligt

och vad annat kan vi göra
allt annat känns otänkbart

ändå drabbar det mig
hårt
att livet inte är oändligt
slutet kan vara närmare än vi tror

hjärntumör
för mig låter det lika med döden
men det behöver självklart inte vara så
det kan gå bra
det måste gå bra

även om det snart har gått elva år sedan
mormor dog
väcker sjukdomen så mycket tankar känslor och tårar till liv
för det gick inte bra
för henne
och då var hon ändå gammal
men han är ju så ung
och jag vill att det ska gå bra
jag vill kunna tro att det ska gå bra
men jag känner mig så osäker

men för hans skull
hans familj
partner och små barn
snälla gud låt det få gå bra...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0