döden ständigt närvarande (och ändå inte)


nu tänkte jag att han kanske dött igen
när jag sitter här på trappen
i solen
och myser med katten
och ser på hur treåring leker med påskfjädrar...
fast jag sitter på trappen till mitt hus som jag äger
på min gård som jag äntligen har fått
i efterlängtade vårvärmen
med älskade katten och barnet
och fast jag har babymonitorn på
och fast jag tittade till honom alldeles nyss
men han sover länge
längre än han brukar
och jag är skör
mitt psyke skadat
jag måste nog gå och titta till honom igen
trots solen
trots katten
och treåring...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0