mina tankars blogg

men det är ingenting! emot vad jag har nu

när jag nyligen halvt om halvt blivit trebarnsmorsa och plötsligt typ ska ta hand om en femtonåring (hur gör man det!?)

och min älskade underbara treåring ramlat och fått värsta stora köttsåret och behövt sy sex stygn

om jag förut hade hjärtat i halsgropen när bebis sov ovanligt länge och behövde gå och kolla att han andas

eller när treåring varit ute själv lite för länge och inte svarar när jag ropar

eller när femtonåringen åker iväg själv med bussen och jag inte har riktig koll på vart hon är eller när hon kommer tillbaka...

så är det INGENTING jämfört med vad jag kommer känna nu!

när katastrofen redan skett

och så snabbt

och oskyldigt

men så sjukt påtagligt