mina tankars blogg

dagen då jag för första gången inte träffat min bebis (eller tjaa numera ettåring) på hela dan

dygnet

inte en sekund

inte ens sett

för första gången...

det känns tomt

det känns konstigt

det är för jobbigt att tänka på

så jag låter helst bli

samtidigt - hur hemskt det än låter - vill jag inte att han ska vara här

inte riktigt

mitt uppdämda behov av egen tid är så stort

att det liksom ändå tar över

är starkare

gör det mig till en dålig mamma?

jag vet inte

men jag kan bara konstatera att så är det...