slutet är nära
jag räds förskolan
att okända människor
främlingar
kommer träffa min ettåring mer än mig själv....
att stöta på mina klienter och försöka hålla god min eller avvärja för privata samtal vid lämningen
jag ser heller inte fram emot att barnen kommer somna i bilen på vägen hem
för att sedan behöva väckas
och sen inte vilja nattas när väl nattning måste ske inför tidig morgonuppgång
jag ser inte fram emot att väcka barn
klä på griniga barn
bära ut tunga trötta barn till en kall bil
det är så mycket som oroar
så mycket som inte stämmer
så mycket jag inte får till...
och det bara närmar sig
Kommentarer
Trackback
