mina tankars blogg

att ta en för laget

att stödja mina kollegor

på det sätt jag kan

enda sen jag kom tillbaka... har hjärtat ömmat lite för mina kollegor

kollegorna på barngruppen

på ungdomsgruppen (fast jag inte känner dem)

och jag har försökt funnits där

på det sätt jag kan

stödjande

stöttande

närvarande

utan att egentligen haft något forum för det

nu kanske jag kan få det

men sosseflaggen höjer ett varnande finger

vad skulle morfar ha tyckt om det här?

men säga vad man vill om sossarna

och om fackorganisationen

så har vi så mycket att tacka de för

så mycket som de har kämpat genom historien

för sina rättigheter

för våra rättigheter

för nutid och framtid

vi har mycket att tacka dem

och nyligen har facket förhandlat retroaktiv lön från april till nu

det blir en del pengar det

kanske inte för mig som har varit föräldraledig

men för alla andra

och det känns helt rätt

synisk som jag är trodde jag inte på det

tänkte att de skulle försöka avtala bort det där

men icke

och igår när min kollega berättade att hon inte längre kommer kunna vara skyddsombud i vår

eftersom hon ska ta över lite av chefstjänsten när vi blir utan chef

och då tänkte jag att ja kanske

det kanske är läge nu

när jag har mindre arbetsbelastning

när jag känner ett ömmande hjärta för mina kollegor

en anledning till att föra regelbundna organiserade samtal med alla i huset

om deras arbetsmiljö

vara lite av den där tjänsten som jag egentligen efterfrågar

hoppas bara att det kommer finnas utrymme

och hoppas att det blir så bra som jag tänker mig...

om jag blir vald