mina tankars blogg

två kvällar i rad...

det händer inte ofta

men det har ju sin naturliga förklaring...

det är skönt på ett sätt att vara tillbaka på jobbet

jag tycker om många människor där (även om jag även har svårt för flera...)

jag tycker om att få prata med vuxna vänner ostört utan avbrott

arbetsuppgifterna är även väldigt intressanta... (även om jag inte hunnit göra så mycket klientrelaterat än)

men...

jag ogillar skarpt missnöjeskulturen

klagandet i korridoren i lunchrummet inne i de privata kontoren

gör något åt det då! (förändra inifrån!)

och...

chefen ska sluta

eller inte sluta

men låna ut sig till en annan enhet

och vara chef där några månader

så då kommer vi vara utan

"för ni är ju så självgående"

men jag känner mig inte alls så just nu

det känns som jag inte kan någonting

glömt allt (arbetsuppgifterna hann inte befästas innan jag gick hem)

och...

hon berättade det på ett så fult sätt

för bara mig

inte min kollega... (som hade hemmaskrivdag)

och den andra kollegan tror jag vet redan

så nu är det bara hon kvar

och jag tror att jag vet att hon inte kommer gilla det här

och jag tror även att chefen tror att hon inte kommer gilla det här

så därför kanske smygberätta för mig först

(och invänta reaktion?)

men nu är det ju liksom som en hemlis (även om hon inte sagt det) och det avskyr jag!

för då sätter det ju mig i en jätteknepig situation till min kollega om jag inte berättar vidare för henne

men blir konstigt om jag berättar det före chefen

usch!

snacka om huvudvärk...

hur ska vi kunna stödja människor i deras relationer och processer

när vi inte ens klarar av våra egna?