inte en av dem...

jag har jättedåligt samvete
att jag inte är en av dem
att jag inte avlastar och hjälper till
att jag svek dem
lämnade de för en annan enhet...
men jag är så tacksam
att jag inte är en av dem
att jag inte har den arbetsbelastning och stress som de har...
att jag fick möjligheten till något annat
just nu
under småbarnsåren i alla fall...
sen
sen kanske jag är redo
igen
att vara
en av dem...

och så länge - får jag ge det support och det stöd som jag kan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0