kan inte släppa

jag är ändå bra på att hålla saker ifrån mig
stålsätta mig
men nu är det som om allt mitt försvar har raserats
fienden hittade ett kryphål och slog till totalt
lamslog mig
döden
det här känns så nära
det här hade lika gärna kunnat vara jag
och jag identifierar mig så sjukt mycket med henne
med dem
i deras situation
det är för många gemensamma nämnare
det är för nära
samtidigt som det är jättelångt bort
men ändå absolut inte
det är på nåt sätt min familj också
släkt med släkt är också släkt
och ju mer jag tänker på det
desto närmare känns det
med stugan
byggt hus
lillhuset bredvid
hon som äger - de som är där
som sitt eget även fast det är andras
barnen - båda
graviditeterna - bägge!
mammarelationen tänker jag också...
och åldern
sextio
sextio!
sextio är ingen ålder...
men tydligen
så är det det
för livet tog slut nu
inte längre partner
inte längre mamma
inte längre mormor...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0