sorgsen när jag tänker på det
barn och familj är mitt drömjobb...
men jag orkar inte med det
jag kan inte jobba heltid åttio procent
det går bara inte
eller jag kunde inte
det var inte värt det
och hade jag inte blivit erbjuden en annan tjänst... på familjerätten...
då hade jag väl vart kvar
utbränd
sönderstressad
förstörd både där och hemma
men varför måste det vara så?
varför kan man inte få jobba med det man verkligen vill - utan att tappa bort sig själv helt totalt
det är för mig ofattbart
och så sorgligt...
och jag tyckte att jag hade mycket då
men som det låter på dem nu - så låter det värre än värst
men det har det väl i o f s alltid gjort (bara det sorgligt)
men...
men men men
det är för sorgligt bara helt enkelt
Kommentarer
Trackback
