oåtkomlig

älskar att bo vid en sjö
verkligen
och vill inte vara otacksam
och suckta efter mer...
men när jag gick på stranden igår
och sneglade lite lätt mot de strandnära husen...
då kunde jag ändå inte slå bort
den innerligaste längtan
av att få bo så nära
tio meter max!
att ständigt
ständigt
vara så oerhört nära vattenytan...
så man nästan kan ta på den
inifrån
och så stort panoramafönster på det
en dröm!
som aldrig kommer införlivas...
men längtan finns där
ändå


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0