mina tankars blogg

jag förstår egentligen inte hur jag kunnat fortsätta sova

efter den mardrömmen

och varför

varför varför varför???

ok att vi var på en parkering igår

rädda för barnens liv

men inte lastbil

och inte på bruket

jag står och fixar med nåt i bakluckan

plötsligt är tvååringen hundra meter bort

och där kommer lastbilen

med chaffören som pillar på nåt annat

uppmärksamheten inte hundra där

varken för mig eller hen

och det går fort

pojken blir inte överkörd

men påkörd

ena stänkskärmen i bak slår mot bakhuvudet

perfekt höjd för att inte skada sig mer

perfekt vinkel på pojk och fordon

men skadas ändå

faller mot asfalten

blodpölen är enorm

bakhuvudet intryckt

vid liv

medveten

glad typ

men sen vaknar jag

och i mer vaket tillstånd ringer jag dit ambulanshelikopter

funderar på vart de ska landa

samtidigt som scenen spelas upp på repeat

om och om igen

jag står vid bilen vid caféet

tvååringen har gått ut på vägen mot konstiga korsningen

lastbilen kommer från stora vägen

och så bara händer det

panik

det absolut värsta som skulle kunna ske

mitt drömjag tror att han överlever okej oskadd men skadad

mitt medvetna jag fattar bättre konsekvenserna

det slaget

i den hastigheten

mot huvudet

mängden blod

om inte döden så livshotande skador

och livslånga konsekvenser

det här är för hemskt att skriva om

det här är för hemskt att uppleva

även om det bara var en dröm

men drömmen var (är) så verklig...