mina tankars blogg

och så ledsen

råkade se mig genom fönstret

panik!

jag skyndade mig in men önskade att jag varit snabbare

inte fort nog för att stilla min ettårings ångest

sen börjar han peka

på min mössa

på sitt huvud

mot dörren

vinkar hej då

vill komma ifrån fortast möjligt

men det är corona

så uppstår lite trängsel

inte mer än brukligt

i vanliga tider

men det här ju ovanliga...

på så många sätt

inte vara corona

och så luktar han så äckligt om håret

från nån stark parfym

från personalen

någon okänd

som suttit och hållt mitt barn så pass att håret stinker av parfym

jag gillar det inte

det gör ont

han är min

bara bara bara min

det är han som har börjat säga det nu

"min" (fast på sitt egna lilla vis) och så kramar han om mig

och så igen

och igen

upprepar samma

reparerar anknytningen

hur kan jag lämna mitt barn till okända

nio timmar per dag...!?