så var vi där

jag vet inte när jag grät så mycket sammanlagt på så kort tid sist...
har jag nån gång gjort det?
jag är så ledsen
han är så ledsen
lämnad igen
övergiven
det här är absolut jobbigaste tiden i livet
hans och mitt gemensamma i alla fall
och idag så länge...
fast det ändå är så mycket kortare än det ska
sex och en halv timme istället för mer än åtta...
ändå så jobbigt
för det är första gången
och i början är det verkligen värst
värre än värre än värst...!

hoppas han har kommit över det nu...
för det är vad jag önskar mer än allt
att det ska vara jobbigare för mig än för han


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0