slutet nära
sakta börjar det gå upp för mig... att jag snart inte kommer få träffa mina barn
i alla fall inte alla lika mycket som förut
speciellt inte den här senaste tiden
och det är så klart att det smärtar mig
jag känner mig ingenstans redo
okej fyraåringen
lite mer rimligt
även om både hon och jag har lite separationsångest
men ettåringen...
ett år och fem månader
bara han tänkte tanken idag på att jag skulle lämna honom så fick han panik
trots sin låga ålder - redan så smart
och snart kommer det ju ske
snart lämnar vi honom
i nio timmar
så länge har vi nästan aldrig varit ifrån varandra
nio gånger fyra
vad är det?
alldeles för mycket...
och vem vet
kanske snart fem gånger nio
även om jag absolut inte vill
Kommentarer
Trackback
