mina tankars blogg

jag tänker på det hela hela tiden

och då har jag ändå bara jobbat en timme idag

en och en halv...

eller kanske just därför?

jobbat men ändå inte

så nu tänker jag på det

samtalet

och innan dess på utredningen

ständigt denna utredning

som borde vara klar

men aldrig blir klar

men måste! bli klar

och därför så överhängande

plus komplexiteten

sen barnet...

som kommer omplaceras

i smyg

imorgon

efter så många år

mitt barn

min första LVU-placering

så fruktansvärt hemskt

en så sorglig historia

hade det varit bättre om hon aldrig placerats...?

så kan jag känna ibland

ofta

speciellt - när det sker omplacering

speciellt! efter så många år...

och så samtalet igår

ältar och ältar och ältar

gjorde jag rätt

puschade jag på för mycket

bestämde för mycket

när allt krackelerade redan på en gång

eller var det bra

helt rätt

för barnets bästa...?

och sen arbetsmiljön...

omorganisationen

nya lokaler

dela kontor

kollega som gruppledare

ingen chef

(fast satsningen handlade om att få ett närmare ledarskap

bland annat...)

och så mobilen

det kan jag inte ens tänka på

så sjukt stressande

neej - absolut inte