första dan igen

det första som händer är att han säger nej blir ledsen och pekar mot grinden
sen blir han ledsen så fort han inte har närkontakt
orolig för att bli lämnad
gnäller så fort fröken tilltalar honom
går fram till staketet följer staketet och letar efter en utväg
som ett instängt djur
med tiden börjar det släppa allt mer
och jag kan vara nån meter ifrån
han accepterar att jag leker och tar hand om andra barn
han utforskar utemiljön lite mer på egen hand
sen
precis när han blivit trygg - då lämnar jag honom

hur sjukt är inte det egentligen...

och så fort det går upp för honom
att nu är det dags
då blir han ledsen igen
och stora krokodiltårar rinner ner för hans kinder

mitt älskade barn
förlåt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0