legendariskt
ikväll har jag börjat med ettåringens minnesbok
äntligen!
men inte för att jag är i kapp med fyraåringens... utan bara för att jag vill
komma igång
känna att jag ändå har påbörjat den
det känns så värdigt
men alldeles för sent...!
(och trycket över bröstet är kvar...)
Kommentarer
Trackback
