oviss mark

jag vet inte riktigt vad jag håller på med...
det känns så nytt
det känns så ovisst...
det känns så självklart...!
varför skulle jag säga nej?
utifrån barnets bästa verkar det ju absolut vara det bästa
vad skulle vara anledningen att säga nej...?
jag hittar ingen
finns inte
förstår inte...
men vi får väl se
så småning om...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0