tankar i dimman


jag slits mellan den omfattande längtan och behovet efter egentid
och dåliga samvetet över att inte alltid vilja vara med mina barn
jag fantiserar om dagar och helger utan barnen - bara med mig själv
men skulden hindrar mig från att boka in något
slitningarna tär på mig
och jag kan varken prestera på topp som mamma eller människa
ekvationen går inte ihop
och jag ser ingen som helst lösning på problemet




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0