jag vågade



min längtan och starka behov av att få åka båt ytterligare en gång tog över
och till slut tog jag mod till mig
och föreslog att jag skulle köra båten istället för vagnen...
jag var rädd hela tiden
panik!
och bad konstant till gud "snälla gode gud låt mig komma fram, låt mig lyckas"
och jag gjorde det!
kanske tio år sen sist
när jag hamnade i vassen...
sen dess har jag inte vågat
inte trott på mig själv
men nu - jag gjorde det!
stärkt men panikslagen
hjärtat bultar - men jag är så glad...!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0