mina tankars blogg

och fascineras av vad jag då får träffa på

en man med funktionsvaration

som känner sig fri att prata med oss - bara för att jag mötte hans blick och log

presenterar sig med namn

på charmigaste galna vis

"jag tyckte du sa Fredrik"

och sen vill sjunga en fräckis för mina barn

jag ser att de undrar

"känner vi honom?" frågar t o m sexåringen

men jag tänker ändå att den här främlingen är okej

och att samtal får ske senare

som förklaring

sen går vi förbi ett helt gäng

jag räknar till tio

"uteliggare"

"alkis"

samhällets baksida...

även där får jag ögonkontakt

nickar och ler

de verkar ha en härlig stund i solen vid vattnet

trots de svårigheter som tydligt lyser igenom

för att till sist... träffa på en annan man

som min treåringen tilltalar

som åker runt med sin cykel med plastpåsen och letar efter pantburkar

och jag ångrar att jag inte tog med mig panten från restaurangen

så jag kunde ge honom dem

eller enbart strategiskt ställa de någonstans lämpligt där han kunnat hitta dem...

"vad är väl en dag på stan"