sorgen som inte är min
i ett halvår har han tjatat (varit tydlig med sin uppfattning)
så hur mycket jag än inte vill detta
måste jag låta honom få som han vill
eftersom det är hans kropp
hans hår
även om det gör ont i mig
och jag tycker något helt annat
jag vill annorlunda
så får jag släppa det
det jag vill
det jag tycker om
det jättefina långa hårsvallet
och lite genuskamp
och strävan efter att även små killar behöver få ha rätten att ha långt hår
eftersom allt från små barn till gamla tanter kommenterar att han är tjej - bara för att han har långt hår
det gör så ont i mig - hur kan de!? (i alla fall de gamla...)
men hans könsidentitet och önskan om samhörighet med pappa är stor
så nu ska det bort
hans fina fina hår...
Kommentarer
Trackback