jag har inte lyckats med mycket den här sommaren...
och det stressar mig
men jag har iallafall gjort iordning en sandstrand!
och bjudit mycket folk till stugan...
men i övrigt - not much
inte mkt båt
inte mkt flotte
ingen tältning på öde ö... (pga värmebölja och eldningsförbud)
och inte heller tagit borta alla dekorstenar vid lillstugan lagt under markväv och sen lagt tillbaka alla stenarna igen... med lite cement emellan (allt för att inte ogräset och tistlarna ska växa upp emellan)
och skrapat och målat pallarna (ännu en sommmarplan)
men icke
det blev inte gjort
och nu känns det lite väl för sent... när det snart kommer nya löv som täcker och "förstör"
årets projekt får alltså bli nästa års projekt
liksom lillstugan...
allt småfix som behöver göras
nån list här nån list där nån liten målning osv osv
det blev inte heller gjort
känns ju orättvist och skylla allt på värmen
men delvis är det ju så
varit för varmt för innearbete och utearbete
bara lämpligt för relax och bad och umgänge med nära och kära
om man typ fryser på land i långbyxor regnjacka och stövlar... då känns det inte jätteattraktivt att hoppa i och bada... även om man måste nästan (pga det är den här chansen som finns...)
när barnet sover till tio (alltså tretton timmars sömn för henne och tio timmar för mig! tre timmar mer än vanligt för oss båda...)
och vi sen myser med långfrukost bokläsning bulek under filten och lite dans till filmmusiken till senaste grey-filmen innan diskning och nu utefix i det blöta
sommarens sista dag bjuder på tolv graders värme moln och regn
Under livets olika skeden kan alla komma att behöva stöd av något slag. Du kan vända dig familjerätten när du behöver stöd i frågor som rör faderskap , vårdnad,\n boende, umgänge eller adoptioner. Familjerätten arbetar med rådgivning, utredning, samarbetssamtal och avtal.
\n
\n
Faderskap
\n
Familjerättssekreteraren fastställer faderskap för barn till föräldrar där:
\n
-föräldrarna inte är gifta
\n
-parterna inte sammanbor
\n
-osäkert vem barnets far är
\n
-parterna är sambor och omständigheter kommit fram som ifrågasätter faderskapet.
\n
\n
Vårdnad, boende och umgänge
\n
Familjerättssekreteraren ger information om vårdnads- boende- och umgängesfrågor. Det kan innebära upplysningar om lagstiftningen. Familjerättssekreteraren verkställer\n utredningar på uppdrag av domstol rörande tvister i bl.a. vårdnad, boende och/eller umgängesfrågor.
\n
\n
Rådgivning
\n
I samband med separationer uppstår ofta frågor om hur man ska hantera vårdnad, boende eller umgänge för barnen. Familjerätten erbjuder rådgivningssamtal vid besök\n och per telefon.
\n
\n
Samarbetssamtal
\n
Om föräldrar är oeniga i frågor som rör vårdnad, boende och/eller umgänge, kan föräldrar komma till familjerätten för samarbetssamtal. Samtalet ger föräldrar möjlighet\n att tala med varandra tillsammans med erfarna samtalsledare. Det leder ofta till en bättre förståelse för varandras situation och gör det lättare att samarbeta kring barnet/barnen. Samtalens syfte är att föräldrar ska uppnå en överenskommelse, där barnets/barnens\n behov blir tillgodosedda och respekterade.
\n
\n
Avtal
\n
Föräldrarna har möjlighet att upprätta avtal som blir juridiskt bindande. I avtalet kan frågor rörande exempelvis vårdnad, boende och umgänge regleras.
\n
\n
Adoptioner
\n
Familjerättssekreteraren handlägger och utreder frågor som rör adoptioner.
idag har jag i vanlig ordning börjat dagen med att starta datorn, stämpla in via jobbmobilen, öppnat kassaskåpet och tagit fram min ärendelåda och kalender
därefter gick jag upp med matlådan till lunchrummet en trappa upp
gick ner igen och tog fram "att göra" mapparna
kollade av mailen (inget nytt inkommande) och loggade in i verksamhetssystemet
några kollegor släntrade in varpå kort samtal skedde med dem
gick upp en trappa igen för att prata med ensamkommandehandläggare, för att få information om ett ensamkommande barn
därefter pratade jag med ungdomshandläggare för att få information om ett barn vars föräldrar vi eventuellt ska träffa i samarbetssamtal
försökte sen få tag på ytterligare en ungdomshandläggare, men hon hade inte kommit för dagen än
tillbaka på mitt kontor gjorde jag i ordning dokument i en faderskapsutredning som jag sedan skickade till UD för vidare transport till svenska ambassaden i Tel Aviv i Israel
i jakt på en man som är felregistrerad som fader här i Sverige
därefter ringde telefonen, utifrån påbörjad telefontid åtta trettio, och jag pratade med en man vars medförälder flyttat till en annan kommun med barnen utan hans samtycke, varpå han önskade komma på samarbetssamtal
jag ringde därefter upp modern, men fick inget svar, så skickade ut en förfrågan om inställning till att komma på samarbetssamtal
en ruta dök upp på skärmen, då jag fått mail från chefen om kommande utbildningsdag i oktober, varpå jag gick in och anmälde mig till den via angiven länk
sen så försökte jag få tag på familjerätten i Västerås för samråd i ett gemensamt ärende, men fick inget svar
ringde sedan upp föräldrarna som jag tidigare pratat med ungdomshandläggaren om för att fråga om deras inställning till att fortsätta komma på samarbetssamtal
fick nej från båda så det ärendet kommer avslutas, jag var dock lite osäker på hur det skulle registreras i systemet så la det i att göra mappen men en lapp med chefens initialer på som kom ihåg att jag ska ta upp det med henne
skrev även in kom ihåg om det i kalendern
meddelade sedan per mail kort info till ungdomshandläggaren om föräldrarnas inställning och att kontakten avslutats
försökte därefter nå familjerätten i Västerås igen, men fick inget svar
fyllde på med nya aktiviteter i outlook kalendern i datorn och bokade rum till nya inbokade samtal framöver
ringde sen upp god man, för barnet som behöver en särskild förordnad vårdnadshavare, och efterfrågade lite information till planeringen av utredningen samt gav information om processen
formulerade därefter ett brev med kallelse till samtalstid med barnet
tidigaste mötestiden jag hade att boka in var tjugosjunde september klockan femton (längre än en månad bort – innan dess är det tjockt i kalendern)
funderade på att eventuellt ta en paus, med en promenad, men bestämde mig för att köra igång med den egentliga planeringen för förmiddagen – renskrivning av utredningssamtal med förälder
som ska vara färdigt för kommunicering imorgon (då jag är ledig)
promenaden fick vänta till innan lunchen, eventuellt
efter att ha gått igenom renskrivningen, förberett kommuniceringskvitto och följebrev försökte jag få tag på Västerås igen och den här gången kom jag fram och kunde inhämta den information jag behövde (vilka registerutdrag hade de tagit in till snabbupplysningarna)
vilket ledde till att jag behövde gå upp i arkivet och leta efter lite akter och papper där och sedan ta kontakt med ytterligare en familjerätt, denna gång i Hallstahammar, för att inhämta uppgifter från deras socialregister till det yttrande tingsrätten ska ha in nästa vecka
det var inte så lätt som det kan låta (min upplevelse av den familjerättssekreterarens kompentens och kunskap) men förhoppningsvis kommer fax så småningom
därefter läste jag igenom akten som jag hämtat i arkivet och skrev en sammanfattning av uppgifterna jag hittills fått mig tilldelat
sen var det dags för lunch, men innan dess då så passade jag på att gå "lunchrundan", trots att klockan snart var tolv, och lite senare än önskvärt...
efter kort promenad och trevlig lunch med "de gamla kollegorna" fortsatte jakten på att klura ut vad som hänt familjen och barnen jag på eftermiddagen skulle träffa, för att kunna förbereda ett så bra barnsamtal som möjligt
inspelningsapparaten inhämtades från tredje våningen och provkördes, "fusklappen" med Norrköping modellen (vår samtalsmetod för barnsamtal) gicks igenom och ändrades för att passa barnsamtal i snabbupplysningar och därefter rådfrågade jag kollega lite kring hur jag skulle tänka inför att träffa barn som eventuellt är rädda för att träffa mig och våga berätta om sin situation, utifrån att de tidigare blivit tillfälligt placerade med anledning av att ha blivit utsatt för våld av förälder
på väg till besöket konstatersde min gamla gruppledare att hon fått ett fax som egentligen var till mig
(där var den - utredningen som jag efterfrågat!)
assistenten hade felaktigt lagt mitt fax hos gruppledaren... så nu hann jag inte läsa den innan samtalet med barnen
tittade ut i väntrummet och såg att förälder och två barn var där som inbokat
jag hade bestämt sen innan att jag skulle prata med yngsta barnet först (eftersom båda barnen kom samtidigt och en av dem behövde vänta på den andre i väntrummet med föräldern - varpå jag bedömde det som mest lämpligt att prata med det yngre barnet först)
första inspelningen blev trettiotvå minuter och den andra trettiosju
(vilket sen kommer ta flera timmar att renskriva för att få till det rätt)
men det fick bli en annan gång
för just idag skulle jag sluta lite tidigare och bli hämtad en bestämd tid
innan dess pratade jag lite med en kollega om hur barnsamtalen gått
varpå jag även korrekturläste en text som hon skrivit (utredningssamtal med förälder i gemensam utredning)
loggade ut la tillbaka lådan i kassaskåpet med kalendern och stämplade ut sexton noll noll
säkert däremellan höll jag även på med många fler saker (t ex flera besök till skrivaren och ner allmänt prat med kollegor) som jag glömt att nämna eller skriva med... men se, så kan en arbetsdag i mitt liv se ut!
den tredje augusti flyttanmälde vi sophämtning och valde att ha kvar samma kärl och fortsätta med sorterat abonnemang (alltså en brun och en grön tunna)
sen när vi kom till gården igår så var den bruna tunnan bort
por que!?
varför då?
tar kontakt med bolaget och får information om att de fått in en ny flyttanmälan den tjugonde augusti (samma dag som sopbilen var där) där det angetts att vi skulle ha hemkompost
what!?
vadå?
det är väl isf nånting sopgubbarna gjort
men varför?
vi har då iaf inte anmält något nytt och speciellt inte samma dag som hämtning
nu håller jag på med så många utredningar med felregistrerade pappor så jag inte alls har koll på dem alla
känner igen ansiktet när jag träffar dem ja
men kommer absolut inte ihåg vem som är vem innan mötet och när jag fifflar med alla papper på kontoret
kan bli pinsamt
som idag när en av dem ringde och ställde lite frågor och jag behövde leta som en tok för att hitta och komma ihåg vilken historia som hörde ihop med just den här mannen
tokigt
men det är väldigt vanligt (verkar det som) nu för tiden att gifta kvinnor kommer till Sverige från andra länder (ofta länder i Afrika) utan sina makar som de sedan har tappat kontakten med och inte vet vart de befinner sig eller hur man kan få tag på dem och sen när de bor i Sverige lever här och har sexuellt umgänge med någon annan man som sedan leder till att ett barn föds
då registreras en man
som inte befinner sig eller har varit i Sverige inte har något riktigt personnummer och inte går att få tag på
till barnets fader
fast det är uppenbart att det är en annan man som är fader och som senare DNA-undersökning även kan bekräfta
så på så vis tar det flera månader och en domstolsprocess
innan mannen som kvinnan är gift med tas bort som make och mannen som uppenbarligen är pappa registreras som fader i systemet
tänk att någon kan bli så tacksam för att inte behöva träffa oss... ;) blev väldigt välsignad iallafall och det är ju aldrig fel :p vet dock inte vilken gud som varit med mig idag :D
"tusentusentack underbara kvinna gud med dig gud med dig"
Journalisten Cecilia Öhrn reagerar på debatten om att dagens barn skulle vara ouppfostrade:
"Hej du som tycker att dagens föräldrar inte uppfostrar sina barn tillräckligt. Hej du som håller med om att barnuppfostran bara handlar om några enkla regler som att våga säga nej, konsekvenser, bestraffningar och auktoritet. Hej du som saknar ödmjukhet och förståelse.
Till dig som känner dig träffad så här långt har jag något att berätta: Det finns barn som är enkla att vägleda i livet och det finns barn som är svåra att vägleda i livet. För att gå rakt på sak, det finns väldigt många barn med dolda funktionshinder som adhd och ASD (Autism Spectrum Disorder, bland annat Asperger).
Dessa barn kämpar dagligen med att förstå vad som händer runt omkring dem. Frustrationen och ångesten över att inte förstå och bli förstådd visar sig med stor variation. Och det du väljer att se är ett ouppfostrat barn.
Ett barn som inte kan sitta still, som inte säger tack, hej och hejdå, som inte uppskattar den mat som serveras, barn som får utbrott för minsta lilla, barn som aldrig kan ta ett nej och som inte tittar dig i ögonen. Barn som skriker och svär till föräldrar och lärare, barn som kräver och stör och barn som inte vill följa med på middagsbjudningar.
Det du ser är toppen av ett isberg. Men har du någon gång tänkt på allt det du inte ser?
Du ser inte hur otroligt lättad jag är för att mitt barn faktiskt äter och hur jag struntar i att det är yoghurt med kalaspuffar eller färdigköpta köttbullar morgon, middag, kväll. Du ser inte hur lycklig jag är de gånger och de få minuter mitt barn faktiskt sitter med resten av familjen vid matbordet.
Du ser inte hur jag varje kväll kämpar timme ut och timme in för att mitt barn ska komma till ro och somna. Du ser inte hur jag dygnets varje vaken minut försöker ligger steget före för att förhindra missnöje och utbrott. Du ser inte sönderslagna telefoner, sönderslagna tangentbord och hål i dörrarna de gånger jag inte hinner eller kan ligga steget före.
Du ser inte hur jag desperat försöker nå mitt barn som är så mitt uppe i ett utbrott att ögonen är så svarta av vrede och frustration att det skrämmer mig. Du ser inte hur förkrossad jag är över alla svordomar som haglar. Du ser inte hur jag ständigt famlar efter de rätta orden och formuleringarna för att mitt barn ska förstå mig.
Du ser inte hur jag varje morgon kämpar in i kaklet för att få mitt barn till skolan. Du ser inte hur jag knappt orkar sköta mitt jobb eftersom all energi tar slut där på morgonen med mitt barn. Du ser inte alla upprörda och oförstående telefonsamtal jag får från skolan för att mitt barn har gjort något "där man inte kan skylla på en diagnos".
Du ser inte hur mitt barn fullständigt bryter ihop i hemmet efter att ha hållit ihop en hel skoldag. Du ser inte sorgen i mitt hjärta när jag gång på gång inser att vi inte kan ha ett fungerande socialt liv. Du ser inte hur lycklig jag är när mitt barn har en bra dag, eller hur överdrivet glad jag är över att enkla småsaker som du tar för givet, faktiskt ibland funkar för oss.
Du ser inte hur ont det gör i mig när jag ser hur dåligt mitt barn mår. Du ser inte när jag går undan och gråter av trötthet och maktlöshet. Du ser inte hur en familj sakta kan falla sönder av den enorma påfrestning det är att ha ett barn med en diagnos.
Men framför allt ser du inte hur fruktansvärt hårt jag kämpar för mitt barn, och hur lite hjälp och stöd jag får, och hur hela mitt barns framtid hänger på hur mycket jag orkar kriga för mitt barn.
Ser du fortfarande ett ouppfostrat barn? Då vill jag att du tar med dig en sista sanning: Ett barn med de dolda funktionshinder jag tagit upp här har själv inget problem med sin diagnos – dess största problem är du. Och eftersom det är du och ditt gäng av NT-människor (neurotypiska) som utgör majoriteten så har de inget annat val än att försöka anpassa sig efter dig och din brist på ödmjukhet och förståelse. Och resultatet blir det ouppfostrade barnet du ser."
man vet att grejerna varit orörda länge och ingen varit där på evigheter... när duken gjort avtryck på vaxduken och stolarna sitter fast i plastmattan... ;)
och ha dubbla (trippla) boenden... är att man inte har saker
och måste köpa allt
från grunden
som när jag på mataffär'n kommer på att varför har jag planerat att köpa korv och makaroner... när jag inte har en stekpanna och en kastrull att laga det i
eller när jag får använda en äggkartong som grytlapp när jag behöver ta ut vitlöksbröden ur ugnen
och ett par kompostpåsar som grytunderlägg när jag ska ställa varma kastrullen och stekpannan på bordet
kompostpåsar by the way funkar även bra som ljusbricka till blockljus (tur att tanten lämnat många sådana...)
och gamla galler till någon övergiven spis fungerar perfekt som diskställ! (i brist på annat)
aktivitet på aktivitet på aktivitet rätt in i kaklet
avslutar fem veckors semester på bästa sätt -
genom att glömma tid och rum inne i mörka biosalongen...
tom cruise levererar ännu en bra mission impossible
inte lika uppfylld som efter ett biobesök med tidigare upplaga för nåt år sedan
men helt ok
t o m imponerad över könsfördelningen
hela fyra kvinnliga huvudroller
det tar sig i hollywood!
(kontra sex manliga - så det är ju fantastiskt!)
kvinnorna pratar dock inte med varandra om något annat än en man (de pratar faktiskt inte med varandra alls - medan många män pratar med många olika män vid flera tillfällen om många andra saker än kvinnor)
så bechdeltestet uppfylls inte
men klar förbättring oavsett
lite konfunderad dock kring konversationsmanus då det var flera långa episoder med bara stark inlevelsemusik
lite för långa och för många kanske...
annars var det flera träffsäkra refereser till tidigare filmer i serien så det gillar vi
plus att det var kul att de återigen knöt igen säcken lite grann med tidigare karaktärer och historieutvecklingar..
helt klart en fartfylld action - värt "besväret"
tips alltså - gå på bio söndag kväll!
perfekt också att gå på tidig föreställning
hinner man hem och i kojs innan klockan är för mycket...
för imorrn ringer väckarklockan tidigt igen för första gången på ever
så noll fem femtio är det dags att sätta igång igen
en annan sak att tillägga är även att jag faktiskt har mindre söndagen-efter-semester-ångest än vanligt
(eller tja... upprensningen och städningen kanske snarare)
gårdens första före och efterbilder:
före
efter
bara enkel sopning! kan göra stora underverk
helt plötsligt kom det fram ett jättefint trägolv!
och efter en lätt arbetsinsats blev ett av rummen i uthuset en perfekt plats för magasinering av möbler (i väntan på restaurering och målning eller ny ägare...)