mina tankars blogg

varför skulle någon ringa mig från Illinois?

citat från Jessika Anderssons bok När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var

"man är så oförstörd när man är liten, man ser alltid det fina"

"det betyder mycket för framtiden hur man blir behandlad som liten"

"man väljer hur man vill leva"

"man lär sig av allt man är med om"

"det som har hänt har hänt

släpp och gå vidare

så försöker jag tänka"

"det dåliga samvetet tillhör föräldrarollen"

"hur kommer det sig att destruktiva människor alltid hittar varandra?"

"jag kan tänka mig att en del av mina reaktioner och en del av sådant som har hänt mig hänger ihop med att jag inte hade det så bra som liten

för den skulle försöker jag inte skylla någonting som jag har gjort på min taskiga barndom

ens erfarenheter från barndomen kan säkert tjäna som förklaring ibland

aldrig som ursäkt"

"min mamma lät drogen bli viktigare för henne än hennes egna barn"

"min bror tror att mamma älskar drogerna mer än hon älskar sina barn

det tror inte jag

jag tror att drogerna är starkare än min mamma"

när barnen hälsade på mamma i fängelse

gick vakterna igenom barnens väskor

"missbrukare som vill ha droger kommer se till att de får dem

de skyr inga medel

självklart kommer det ligga droger i deras barns väskor

detta är en praktiskt sätt att frakta drogerna

så enkelt är det

driften går före allt"

"hon har det svårt

hon behöver min förlåtelse

fokus ligger på mamma själv

aldrig på mig eller på mina syskon

problemet är inte hur vi som är mammas barn har det i livet

hur vi mår

problemet är att mamma är ledsen"

"men om en mamma inte kan ta ansvar för sina barn, kommer barnen försöka ta ansvar för sin mamma"

"min mamma ville alltid ha sina barn omkring sig

det var normalt

det var bara det att hennes barn for väldigt illa av att vara där hon var"

"inga barn vill bort från sin mamma

men ibland undrar jag...

vad som är rätt

på sikt

barns rätt till sina föräldrar övergår i föräldrars ovillkorliga rätt till sina barn

med barnen som offer"

"som barn i en så kallad problemfamilj lär man sig att ta ansvar för sina vuxna

som fosterbarn har man det mönstret instämplat

när fostermamman var ledsen någon gång, då var man det första att trösta

man vill inte såra

ens fosterföräldrar är bra människor

de gör så gott de kan

det är bara det att man alltid, alltid får veta att man bor på nåder

det känns

även om det inte är avsiktligt menat och även om det inte sägs högt

som barn i en familj där de vuxna har problem med det mesta

får man också en tendens att förlägga skulden hos sig själv

det sker tidigt

långt innan man förstår:

det är mitt fel att det blir så här

stackars mamma

stackars fostermamma

allt är mitt fel

jag måste skärpa mig

uppföra mig bättre

det som händer är att jag tar på mig ansvaret för att de är ledsna

under min uppväxt hade jag alltid dåligt samvete

jag har fortfarande obegripligt dåligt samvete för allt och alla

och jag kommer inte loss

att jag ser mönstret hindrar inte ett ögonblick att jag känner som jag gör"

"att föräldrar inte klarar av sina liv är faktiskt inte deras barns fel"

"varken jag eller mina syskon var fosterhemsplacerade på grund av att vi själva hade problem

den som inte kunde uppföra sig var vår mamma

vi barn fick ta konsekvenserna av mammas missbruk

inte minst på grund av vuxnas rädsla

att vara fosterbarn kunde på ett mycket påtagligt sätt vara som att bära runt på en farlig smitta"

" det finns två sätt att reagera på negativa förväntningar

antingen grips man av lust till revansch

jag ska minsann visa vad ja går för

eller också tänker man att

okej, de får väl rätt då, jag ska vida dem hur dålig jag kan bli om jag verkligen försöker"

"när jag var liten trodde jag att alla familjer hade en Anna (socialsekreterare), för som barn utgår man ifrån att allt som man själv är med om är normalt"

"varför kom de (socialtjänsten) aldrig på oplanerade besök? förstod de verkligen inte att mamma skärpte sig bara just den lilla stunden när de skulle komma?"

"gjorde socialtjänstens ansträngningar någon skillnad, ens på sikt?"

"de professionell vuxna i min omgivning oroade sig för fel saker ... de ställde fel frågor"

"om allt detta svåra och konstiga talade jag med min fostermamma

jag såg det som att det var hon och jag som pratade med varandra

långt efteråt inser jag att min fostermamma rapporterade våra samtal till socialtjänsten

det var naturligtvis hennes plikt

ändå är det något av en chock

min socialsekreterare visste alltså att min pojkvän slog mig

men jag visste inte att min socialsekreterare visste

när man har en uppväxt som min ska socialtjänsten veta allt

fast socialsekreterarens bild inte är min

jag minns inifrån en verklighet som hon betraktar utifrån

alltid på långt håll och alltid med den speciella blick som man får när man är professionell

mina minnesbilder kan var både felaktiga och vaga

men de är mina

min verklighet gills mer för mig än socialtjänstens bild av min barndom"

"jag är övertygad om att mina fosterföräldrar räddade mitt liv

min fostermammas sätt att inkludera mig bland barnen i hennes egen familj gjorde enormt intryck på mig

för min fostermamma fanns ingen skillnad

hon var aldrig en sådan vuxen som gjorde skillnad på vanliga barn och barn som hade föräldrar som mina

det är det annars många vuxna som gör, vilket är konstigt

mina fosterföräldrarna såg mig som en medlem av familjen, vilket stärkte min självbild och fick konsekvenser för framtiden"

"det känns som om bara djuret kunde trösta mig

det kan var så med djur och barn

djuren får höra sådant som barn har svårt att prata om med de vuxna"

"att våld inte är acceptabelt lär man sig snart när man är liten

först på förskolan sedan i skolan

ingen får slå barn

ingen ska behöva bli slagen

inte mamma heller

det lär man sig

fast man är för liten för att stoppa våldet hemma

så det man egentligen lär sig är att skämmas

över hur det är hemma hos oss

att både barnen och mamma får stryk hemma hos oss

tänker man absolut inte berätta för någon"

"ofta fick jag frågan hur det gick för min pojkvän  som fick ta hand om vårt barn så mycket

jag var ju nästan aldrig hemma

min sångpartners fru var ensam med sina tvillingar exakt lika mycket som min pojkvän var ensam med vår son

ingen frågade min sångpartner hur hans fru klarade sig"

(genus!)

jag vill också gå i terapi!

synd att det är så dyrt..

för kanske inte riktigt kvalificerar för att gå i öppen vårdens terapiform

idag har jag fått se intensivstödjaren in action och shit vilken kille!

vill också gå å snacka med nån som vänder ut å in på hur man tänker..

så lärorikt!

så spännande!

men samtidigt skrämmande…

jag är en anpassningsmänniska

han är en körapåmänniska

love solsidan

fantastiskt finale sist (igår)

ove: "är det okej om jag drar en ensamseglare"

anette: "javisst, det är okej"

:D

 

Till Dig

 

"Gud här har du mig igen

en liten mänska

I behov av Din nåd och kärlek

Gud jag ber Dig gör mitt hjärta rent igen

Så jag kan se Ditt ansikte

 

Jag vore ingenting Gud om Du inte fanns

Mitt liv har fått en mening

Du har satt mitt hjärta i brand

 

Till Dig går all ära

Till Dig går mitt innersta tack

Till Dig går all lovsång

Till Dig Du som är evig och helig"

 

Av: Ida möller

 

jag blir så irriterad!

varför?

varför måste vi alltid utgå ifrån kön

i ALL forskning

det är den klassiska variabeln

som vi aldrig frångår

men varför?

som i Hessles forskning till exempel

(som jag läser som en del i en skoluppgift under praktiken)

bland ensamkommande är två tredjedelar killar

och enbart en tredje del tjejer...

statistik enligt forskning

varför måste man då tvunget dela in nästa forskning

hälften hälften

då blir det ju fel!?

bara för att

varför?

och hon är ju en framstående (tror jag) forskare..

är hon inte för härlig...?

hanna hellquist

se: Jakten på det perfekta livet

http://www.svtplay.se/video/388828/del-1-hur-lyckas-alla-bli-ihop

"Hope has two beautiful daughters

There name are Anger and Courage

Anger over the way things are

And Curage to see that they change"

"Hoppet har två vackra döttrar

Vrede och Mod

Vrede över sakers tillstånd

Och Mod att förändra dem"

Folktandvårdens nya reklam är ju rätt kul

”Det är på kvällen, minuterna innan du kryper till sängs, som du lägger grunden för relationen”

”Ge varandra utrymme för egentid”

”Låt inte ditt drickande förstöra er relation”

Folktandvårdens relationsråd 1, 2 o 3

och så handlar det om tänder… ;)

nu är det så där ljust igen

ursäkta att jag tjatar

men jag fattar verkligen inte

vi går ju åt mörkare håller

hur kan det då kännas som att det blir ljusare

blir felinställt i hjärnan

jättefint är det ju

med ljuset och solen…

men fel!

va häftigt å va arkitekt

och veta att det där huset som stoltserar i horisonten

det är min skapelse

huset som alla pratar om

den nya stadssymboliska byggnaden

lika är det ju häftigt med min kompis som produktutvecklar godis

att det där godiset som säljs i alla butiker i alla städer och i många länder och som finns på bussens reklampelare

det är min skapelse

den har jag gjort

tänk också de stora modellerna

som pryder klädaffärernas väggar och fönster

och blickar ut över stadens centrum

tänk att vara den personen

att se sig själv så stor mitt i allas blickfång

och det stannar ju inte här

kring mina tre exempel

det finns ju så mycket skapat

som någon har skapar och är upphovsman till

det är mer grejer än man kan tänka på egentligen!

missade presidentsvalets slutresultat det här året

vann han?

jag har varit helt bortkopplad nu ett tag känner jag…

förra valet hade jag bättre koll

men då var det ju även mer speciellt…

”varför ska jag svara på det, det vet ju fröken själv”

- Pippi

var med om en svår situation idag

ett av de ensamkommande flyktingbarnen frågade mig

”varför finns det krig?”

vad ska man svara på det!?

varför krigar folk?

makt?

pengar?

aggression?

men hur kan man veta svaret på den frågan

när man knappt förstår det själv

och ännu svårare när  personen som undrar och vill ha svar kommer från ett krigsdrabbat land

och har varit i sverige i enbart ett halv år (och talar svenska därefter)

”allt kan hända

när människor möts”

- härligt budskap å ha på t-shirten

sovmorgon på fredagen

finns det nå bättre?

och en ledig kväll å lördag för att ha tid å fixa massa saker..

som att blogga, göra power point och plocka i lägenheten ;)

jag fick lite bassning igår

för att jag gått in i det nya rådet

men jag har ju i alla fall sagt nej till en grej

hon är väl helt enkelt lite rädd om mig

och att jag inte ska göra för mycket..

”i won’t be happy with anybody else as long you walk the earth”

så underbart sött

downton abbey är tillbaka i rutan :)

http://www.svtplay.se/video/541384/del-1-av-8

en några månader gammal bebis med örhänge..

förstår inte det riktigt?

jag träffade en kär vän på tåget

en gammal vän

från förr

saknad känner jag när jag träffade honom!

saknad efter det som varit

efter alla gamla minnen och upplevelser

vill uppleva igen – men finns inte kvar!

det har gått förlorat

en svunnen tid

nu finns bara framtiden kvar

och jag har inte samma förhoppningar om att få uppleva samma sak igen

en gång i tiden ägnade jag mig åt att "redigera hemsidor"

eller snarare så att jag redigerade min inloggning på lunarstorm..

men det handlade ju iaf om att redigera koder och skriva början och avslut

och jag kan verkligen inte det här men en gång kunde jag iallafall något

nu försöker jag fixa i ordning den här bloggen

och som vanligt vill jag typ ha det så som jag är van

ändrade dock typsnitt och det blev ju riktigt bra

men skulle vilja ha den gråa rutan runt blogginläggsrubriken som jag hade på min förra bloggadress..

men sicken osis, kommer inte på hur jag ska få till det

försökte på ett sätt

och då blev det grått även bakom huvudrubriken och sidorubrikerna

och inte särskilt snyggt

men men.. går väl även utan gråa rutan bakom inläggsrubriken..

känner mig lite ringrostig på det här området!

Om känslan i magen skriker ’nej!’

Då är det väl inte fel att säga nej…

Eller?

Det är jättekul att få frågan

Och jag känner mig hedrad

Och glad att människor uppskattar mitt arbete och min kompetens och berömmer den

Men jag har inte hjärtat bultande för distriktet/regionen just nu

Utan för den lokala församlingen

Och jag vill inte göra något halvhjärtat

Och känner att jag inte hinner med alla uppdrag tillräckligt bra som jag redan har

Det vore kul å häftigt att sitta med i en större styrelse

Och till och med vara ordförande

Men i fel sammanhang

Kanske kommer distriktet/regionen ligga mig varmare om hjärtat en vacker dag

Men i dagsläget säger jag nej

För hur kan jag säga ja – när hela magen och hjärtat säger nej

Ett jätteviktigt arbete ja visst

Men det är värt en ordförande och styrelseledamot som tror på detta och aktivt vill jobba med detta och brinner för detta

Och jag är inte den personen

Men jättekul att bli tänkt på och tillfrågad

Men svårt att säga nej…

Fast jag vet att det är rätt

baksidan med att vara psykologisk

är att man analyserar

och tenderar att se allting

vilket ibland kan vara ganska jobbigt

det är lättare att inte se

(eller förstå)

Jag tänker mig att det finns två sätt

Antingen kan man anstränga sig

Vara lite extra trevlig och kärleksfull

Eller så kan man skita i det

Och inte ge något

Jag föredrar att alla skulle göra det första

Och jag förstår att det är svårt

Mer ofta än sällan

Men det är ju så viktigt!

Jag var ju på barnförhör..

På Barnahus i Uppsala

Och det känns svårt

Att en familj och mamma som fått tjugotreanmälningar på sig

Och en pojke som berättar för polisen att han blivit slagen av mammans nya pojkvän

Ändå inte kan leda någonstans än till frivillig placering och ingen brottspåföljd

Det var så lustigt..

När jag åkte med tåget till Uppsala

Så satt två småkillar mittemot mig på tåget

I tioårsåldern..

Med utländskt påbrå

Och så åkte vi förbi en åker där det stod massa vita ensilagebalar

Och de började prata om de här balarna

Och funderade kring vad det var för något

Och frågade den andre om det kunde vara stora svampar

Haha så lustigt..

Men jag vågade inte säga till dem vad det var egentligen

För satt på tåget i jobbärende och pratade med min kollega

Men om saker vore annorlunda

Hade jag kollat upp med dem om de var allvarliga med det där om att de trodde det var svampar

Och i sådant fall berättat vad ensilagebalar är för något

Och att det inte är svampar ;)

 Jag var naiv

Jag var så fruktansvärt naiv

Jag tänkte att ”det är väl bara å gå dit å skriva in sig och så får man sina fyra sista siffror”

Men nej

Hur kunde jag tro nå sånt

Allt ska ta tid och allt ska handläggas och denna byråkrati!
Först ska man förklara vad personnummer är och sen ska man försöka förklara varför allt tar sån tid

Och inget trevligt bemötande

Och ingen förståelse what so ever så jag blir matt

Eller snarare frustrerad

Irriterad nå de grövsta

Det kokar i mig

Och jag vet inte vart jag ska göra av allting!

jag har försökt titta på den omtalade serien

torka aldrig tårar utan handskar

jag har sett igenom den

men... jag förstår inte riktigt hur alla kan säga att den är så jättebra

den är tragisk

och jättehemsk så klart

och sann..

men för mig.. lite för seg

de var så söta tillsammans..

i början.. när förälskelsen tog sin start

och sa:

"vet du vart du ska då?"

"nej, vet du..?"

"nej.. då kan vi gå tillsammans"

och när Rasmus skrev Benjamins namn i handen:

"just så står det..

att Gud gör skriver våra namn i händerna

'ditt namn är skrivet i mina händer'

så står det i Bibeln"

Jes 49:16

Benjamins favorit bibelord:

"...Gud själv skall vara hos dem och han skall torka alla tårar från deras ögon

Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer

Ty det som en gång var är borta"

Upp 21:3-4